Först en kort presentation av Kennel Lakkas och uppfödarna.

Här kan du läsa mer om våra egna hundar

Sommaren 1985 köpte jag, dvs Hilde Nybom, min första alldeles egna hund, det blev en wheaten terrier från en kennel i Finland. I stamtavlan hette hon Teinikedon Avustaja, men det kunde man ju inte kalla en hund till vardags. Guldfärgad och oändligen söt var den lilla valpen förstås, och så borde hon ju ha ett namn på finska. Det fick bli Lakka, efter den finska hjortronlikören.

Lakka blev både vacker och klok, bäst i hela världen enligt min kanske något subjektiva bedömning! Vi tävlade i agility, bruks och lydnad. Vi tog ett räddningshundscertifikat och vi blev champion både i lydnad och på utställning - ja Lakka alltså, hennes matte var dessvärre mera till hinders än till hjälp... Lakka blev även mor till fem valpkullar, grundstommen i kennel Lakkas uppfödning som baseras på Lakka själv och hennes döttrar. Den första kullen föddes redan 1987, den 36:e kullen i mars 2011. Alla valpar i de första 25 kullarna döptes till olika växtnamn på latin, de började på A för den första kullen och slutade på Z. Därefter började jag på ett nytt alfabet, denna gång med tema äpple - den 36:e kullens valpar döptes alltså till äpplenamn på K.

Valparna har utvecklats fint och många har blivit högt meriterade. Hittills har 49 Lakkas-hundar erhållit utställningschampionat i sammanlagt 7 olika länder: Sverige, Danmark, Norge, Finland, Frankrike, USA och Kanada, och dessutom har åtta av dem även erhållit internationellt championat. Dessutom har tre hundar erhållit viltspårchampionat och en lydnadschampionat, en har blivit godkänd räddningshund och en godkänd servicehund – och så har vi en hund som fått SKKs bragdmedalj! Det har också blivit många nöjda valp-köpare genom årens lopp. Som den andra wheaten terrier-kenneln någonsin, blev kennel Lakkas därför belönad med Terrierklubbens uppfödarmedalj 1998.

Hösten 2009 blev Linnea Luthman delägare i kennel Lakkas. Linnea är inte min dotter - även om många trott detta genom åren. Hon är istället dotter till min goda vän och tillika fodervärd (Lakkas Tamarix) Kajsa. Linnea började följa med på utställningar redan i 13-årsåldern, och det dröjde inte särskilt länge förrän jag insåg att hon faktiskt visade mina hundar bättre än jag själv. Hon har även 'pryat' hemma hos mig när jag har haft valpkullar, och kommer säkert att bli en stor tillgång för kenneln.

Skicka gärna ett mail, fast hundarna föredrar vanlig post:
grisöronen kommer fram i bättre skick då!