2009 Juli-December

Även en hårt arbetande hunduppfödare kan behöva lite semester. Första veckan i juli tillbringades därför på Bornholm. Men eftersom det händelsevis finns hundutställningar även där, så fick fyra hundar följa med samt handler (Linnea) och support (Linneas pojkvän Lasse). Vädret var fantastiskt och alla hundarna njöt av strandlivet. Efter viss sanering, bar det sedan av till två dagars utställning i Bornholms huvudstad Rönne. Bäst gick det - som vanligt - för Selma (Lakkas Calville Blanc d'Hiver), som blev tvåa bästa tik första dagen och BIR andra dagen. Ck fick även de övriga tre; Sune (Lakkas Falstaff A La Flox), Pepsi (Lakkas Antonovka) och Tone (Lakkas d'Arcy Spice). Konkurrensen var betydligt större än förväntat, av de 22 anmälda hundarna var precis hälften champions i sina respektive hemländer (dvs Sverige, Finland, Norge och Tyskland).

'Selma blir BIR på Bornholm'

Helgen därpå inleddes redan på fredagen, med en utställning i Tvååker utanför Varberg. Linnea och jag lyckades sätta upp vårt utställningstält redan på torsdagseftermiddagen och fick därmed en utmärkt plats vid ringen. Tyvärr hade vi det inte riktigt lika väl förspänt när det gällde placeringarna på själva utställningen; Durello blev tvåa bland championpojkarna och Selma motsvarande bland flickorna, medan Tone förstås blev tvåa i öppen klass. Vi vann dock uppfödargruppen (bland fyra deltagande grupper), där även Lill-Betty (Lakkas Early Red Bird) ingick. Och det var dessutom roligt att se att Selma nu gick upp på första plats på Årets wheaten-listan för tikar, medan Durello lyckades försvara sin tredje plats på hanhundslistan. Dagen därpå var det ny domare men samma utställningsring. Nu var det faktiskt Lill-Betty som lyckades bäst, med en tredje placering i öppen klass.

Den 12 juli kom det trevliga nyheter från Finland där ungtiken Lakkas Fiesta hos Jungfruborg just fått sitt första - men förhoppningsvis inte sista - utställningscert. Familjen Silorinne har redan två championhundar, och planerar förstås att även Fiesta ska bli champion så snart som möjligt.

Helgen avslutades sedan på söndagen på brukshundsklubben i Åhus, dit Gun (kennel Allaflox) och jag hade bjudit in valparna från årets kullar. En valp från kennel Treats kom också. Det blev valplek, tipspromenad, korvgrillning och valp-agility. Full fart mest hela tiden - misstänker att de alla sov väldigt gott i minst ett dygn efteråt!

'Valpträff i Åhus'

Redan på onsdagen var det dock dags igen för min egen fodervalp Ella (Lakkas Gala), eftersom Helene (kennel Clubber's) hade kallat till handlerträning för valpar hemma hos sig i Vittskövle. En hel drös med folk och valpar dök upp, och lilla Ella skötte sig minsann riktigt bra trots gassande sol.

'Ella fem månader'

Någon gassande sol var det däremot inte tal om på lördagen den 18:e. Istället vräkte regnet ner medan blixtar och tordön stod för andra intressanta effekter, när kennlarna Allaflox och Lakkas anordnade mentalbeskrivning för de egna uppfödningarna. Platsen var brukshundsklubben i Bjuv, och irländska terrierklubben stod som officiell arrangör samt bidrog med testledare. Beskrivare var som vanligt Carina Melanoz. Nio hundar hanns med både på lördagen och på söndagen, och man får verkligen beundra både folk och hundar som lyckades genomföra detta arrangemang så väl trots allt regnet. Ytterligare 10 hundar ska beskrivas söndagen den 26:e, förhoppningsvis i något bättre väder.


Efter tre dagars mentalbeskrivningar i svalt och bitvis regnigt väder - perfekt för hundarna! - bar det av för två veckors jobb+semester i USA. Jobbet bestod av en konferens i Oregon om DNA-markörer, medan semestern bestod av ett besök i San Diego hos Leo och Roxanna Springer. Ögonstenen i deras bestånd på fem wheaten terrier är nämligen Gus, dvs Ch Lakkas Ustilago. Han har varit en framstående utställningshund och gör sig nu bemärkt även som avelshund. Bland avkommorna finns en tik som ägs av Cesar Millans kameraman - om ni tittar noga på 'Mannen som talar med hundar', kan ni ibland se en ung wheaten i Cesars hundflock - det är 'Elsa' som följer med husse på jobbet.

Dagen efter hemkomsten till Sverige spenderades med att frisera fem wheaten terrier för redan dagen därpå var det ju dags för Ronneby-utställningen. Ingen rast, ingen ro! Tur att vi åkte dit i alla fall, eftersom Selma slog till med ett BIM och sitt första svenska CACIB. Syskonen Durello och Tone blev dessutom fyra i bästa hane- respektive bästa tikklass. Och gängets yngsta hund, Sune, vann unghundsklassen med Ck.

Sunes syster Fiesta ville inte vara sämre - utan bättre! - så hon tog minsann sitt andra cert i Finland på söndagen, och blev dessutom tvåa i bästa tikklass. Det kändes extra skönt eftersom hon helgen innan hade fått 'bara' ett reserv-cert.

Vi åkte till Hilleröd i Danmark i mitten av augusti och för ovanlighetens skull hade vi en utomhusring. Vilket inte var så kul - för det regnade precis hela tiden... Roligare var dock att den irländska domaren inte bara tittade på pälstyp utan fäste lika stort avseende vid anatomi och rörelser. BIR och CACIB till Durello, samt CK till de andra tre Lakkas-hundarna, dvs Sune (ensam i unghundsklass), Tone och Pepsi (3:a och 4:a i öppen klass). Tillsammans med pappa Barney, deltog Durello och Tone även i avelsklass och blev BIG-2 i stora ringen - som var inomhus! Tur att vårt hotell låg vägg-i-vägg med utställningsplatsen, så att vi hade hunnit torka både oss själva och hundarna innan finalringstävlandet.

Nästa dag var det en terrierklubbsutställning i Helsingör. Inomhus, medan solen strålade för fullt där ute... Durello blev återigen BIR och tog även sitt tredje klubcert (delas ut i championklass, man behöver 4 för att bli dansk klubchampion). Hans syster Tone var tvåa i öppen klass och fick ytterligare NÄSTAN ett cert! Lite surt, för det var ju minst femte gången i år som Tone blir tvåa om certet! Men sedan fick vi ju ett rejält glädjefnatt när Durello blev 4:a i BIS-finalen. Inte illa med tanke på att det var 440 terrier anmälda totalt.


Durello blir BIS-4 på Dansk Terrierklub

Lördagen den 22:e augusti var det en mycket efterlängtad dag - en av wheatenvärldens mest inflytelserika uppfödare, nämligen Gay Sherman (kennel Gleanngay) skulle döma rasklubbens officiella specialutställning 'Wheatenfestivalen' i Bastmora utanför Stockholm. Inte mindre än 82 anmälningar hade kommit in, och det artade sig till en spännade och intressant tillställning. Linnea och jag åkte dit redan dagen innan och låg verkligen i startgroparna. För att hinna pynta till alla hundarna maximalt med blåstork på 'amerikanskt' vis, hade vi nämligen ställt väckarklockorna på 5! Men när vi tittade ut, vräkte regnet ner. Inget pyntande där inte! Så det blev en lång och rejäl frukost istället innan det vid 7-tiden bar iväg till utställningsplatsen. Tältet sattes upp, och renoveringen av fyra dyngblöta hundar kunde sedan påbörjas. Det tog två timmar att få alla fyra, dvs Durello, Tone, Selma och Lill-Betty, i presentabelt skick! Under tiden lugnade regnet ner sig, och hade upphört alldeles när Durello gick in i championklassen, där han blev tvåa bland 8 hundar totalt. Och sedan blev han även fyra i bästa haneklass, så redan då var vi väldigt nöjda. Men det skulle komma mer.... Efter lunchpaus var det dags för tikarna. Tone vann öppen klass medan Lill-Betty blev oplacerad. Selma blev fyra i championklass. Sista certet för Tone hägrade ju, så Linnea tog henne medan Selma för ovanlighetens skull visades av mig i bästa tikklass. Och visst tog Tone certet, men hon nöjde sig minsann inte med det. Utan hon blev även bästa tik - och till slut även BISS, dvs Best In Specialty Show! Det kändes helt overkligt när man stod där med ett berg av rosetter och priser. Tur att vi numera har en takbox!


Redan nästa dag var det dags igen. En betydligt mindre skara hundar visade upp sig på en SKK-utställning med allround-domare i Vallentuna, och nu var det istället Selma och Lill-Betty som gick hem bäst av våra tikar; Selma blev fyra i bästa tikklass och Lill-Betty femma - bara en förarglig placering från certet! Durello var jämnare och slog till med en tredje placering den här dagen.

Lördag eftermiddag den 29 augusti fixade Malva och hennes energiska matte Kajsa sitt tredje första pris i lydnadsklass 1, och kan därmed titulera sig Lp1. Malva var faktiskt i så god form att hon dessutom vann hela tävlingen. Och hur uppnär man då denna god form? Jo, genom att värma upp sig på förmiddagen med ett viltspår! Och inte vilket viltspår som helst - detta var Malvas tredje första pris även i viltspår, och hon tog alltså sitt viltspårchampionat! Två titlar på samma dag - vilket ekipage! Detta blev kennel Lakkas andra viltspårchampion, samt den tredje championhunden i D-kullen, och den 38:e championhunden totalt för kenneln.

Linnea och jag, som ägnar oss åt lite lugnare (?) verksamhet, åkte samma helg till Tånga Hed för att ställa ut fyra hundar. På lördagen hade vi en irländsk domare och inte så stora förhopningar. Vår enda irländskpälsade hund, Millan (Dog Rose Gold Gloria Mundi) fick inget ck, och amrisar var väl inte så populära. Fast kanske ändå? Både Durello och Tone blev som väntat oplacerade i championklass men fick faktiskt ck. Den största överraskningen stod dock Selma för - hon blev nämligen BIM! Därmed slog hon inte mindre än 33 andra tikar, varav 30 med irländsk päls...

Dagen därpå dömdes rasen av Stig Jurén (kennel Windisle), alltid intressant att se vad en annan uppfödare tycker. Om Millan tyckte han mycket, så hon blev fyra i öppen klass med Hp. Ännu bättre gick det för Durello och Selma, som blev tvåa i bästa haneklass respektive bästa tikklass. Durello gick nu upp till en fjärde plats på Årets wheaten-hanhundar, medan Selma återtog ledningen på tiklistan.

Inga nyheter på över en månad - ni tror kanske att det gått käpprätt åt skogen på sistone? Men icke alls. Det är däremot ganska svårt att vara uppfödare och hundutställare samtidigt som man ska sköta ett jobb som delvis består av att även föda upp nya äpplesorter... september är således den brådaste månaden på hela året. Men lite utställningar har vi allt hunnit med i allafall - sex stycken, faktiskt.

Första helgen i september åkte vi till Öland. På Böda Sand blev Selma trea i bästa tikklass medan Millan blev trea i öppen klass. Millans dotter Ella debuterade i valpklass, men hon behöver en hel del träning till... Dagen därpå var det rasspecial men Ella hade fortfarande inte hunnit lära sig tillräckligt. Selma gick inte alls hem men Millan strålade som en sol och vann öppen klass och blev dessutom tvåa i bästa tikklass. Lite snopet var det dock när vi körde hem - vi hade ju klarat BIR och/eller BIM fyra helger i rad i augusti (Ronneby: Selma BIM, Hilleröd/Helsingör: Durello BIR båda dagarna, Södertälje: Tone BIR och ny champ, Tånga Hed: Selma BIM) - var segersviten bruten nu? Men på min dator hittade jag ett överlyckligt mail från Kurt i Finland: Fiesta hade samma helg tagit sitt andra cert och blivit BIM! Vi hade alltså nu tagit BIR eller BIM fem helger i rad!!!

Helgen därpå var det utställningar i Bjuv och på Sofiero. I Bjuv blev Durello tvåa bästa hane, Betty trea i öppen klass med Ck, och Selma fyra i champklass med Ck. Hyggligt men ingen fullträff alltså. Durello upprepade sedan andra platsen på Sofiero medan Betty tog sig fram en placering och var tvåa om certet! Allra bäst gick det dock för Selma som blev BIR. Sjätte helgen i rad med BIR eller BIM alltså....

Och så var det äntligen dags för den sista utställningen i detta sjuveckors-maraton. Vi åkte till Bröndby i Köpenhamn. Det var två internationella utställningar, och vi hade INTE Selma med, så hur skulle det gå med BIR/BIM? Durello blev tvåa första dagen men andra dagen grejade han biffen och tog ett BIM samt blev KbhV-09! Samma dag blev dessutom hans mor Pepsi tvåa om tikcertet, och lillebror Sune blev tvåa om hanhundscertet. Ett märkligt år - massor av CACIB men ganska få Cert!

Inga cert skrev jag för några veckor sedan. Man kan nog säga att vi blev rejält bönhörda påföljande utställningshelg, som var en dubbelutställning på danska terrierklubben. Vi hade bara med en hanhund, nämligen Sune (Lakkas Falstaff A La Flox). Men han räckte minsann till väldigt väl, och tog cert och blev BIM båda dagarna! Sedan hade vi även anmält två tikar, Millan (Dog Rose Gold Gloria Mundi) som tog cert och BIR första dagen med Pepsi (Lakkas Antonovka) på placeringen precis efter. Så retligt - stackars Pepsi har ju blivit tvåa om certet ett antal gånger i år. Men det var förstås vårt eget fel som även deltog med Millan. Eller snarare mitt fel - jag visade Millan alldeles för bra enligt Linnea - kul att få beröm åtminstone någon gång... Dagen därpå blev ordningen emellertid den omvända, och Pepsi fick dörmed sitt tredje cert och blev kennel Lakkas 39:e champion. Millan ska få en ny chans senare i höst!

 
DkUCh Lakkas Antonovka 'Pepsi'
 

 

Lakkas Falstaff A La Flox 'Sune'

 

Allhelgonahelgen firades med ett rejält allhelgona-knytakalas tillsammans med goda vänner i Tipshallen i Växjö. Kan tyckas vara ett något märkligt val av lokal, men det var ju utställning med drygt 60-talet wheaten terrier innan själva knytkalaset. Domaren, Kevin Brown från Danmark, tog väldigt god tid på sig men jag är ganska nöjd med placeringarna så det vore synd att klaga. Durello blev fyra i bästa haneklass, och femma samt certvinnare blev Flingans sonson Allaflox Jetliner. Bland tikarna deltog Selma, som blev tvåa i bästa tikklass, och Lill-Betty, som blev femma i öppen klass.

Helgen därpå var det två internationella utställningar i Herning på Jylland. Här var det verkligen ett internationellt uppbåd med hundar, inkluderande champions från Danmark, Norge, Sverige, Finland och Tyskland! Att Durello blev BIR första dagen i den församlingen var verkligen fantastiskt. Hans lillebror Sune blev dessutom tvåa om certet (igen!) första dagen, medan Betty lyckades med konststycket att bli tvåa om certet BÅDA dagarna. Lite trist, men alla certvinnarna var faktiskt tillresta chmapionhundar från andra länder. Fint ändå att mina unga hundar kunde göra sig gällande i den konkurrensen. Vår fjärde hund, Pepsi, blev trea i bästa tikklass andra dagen medan Betty blev fyra. Då blev Durello dessutom 'bara' tvåa i bästa haneklass. Men det gjorde inget - han hade redan med goda marginaler lyckats bli dels Årets Wheaten i Danmark räknat över alla utställningar, och dessutom DkKK-racevinder som koras på DKKs internationella utställningar.

 

Durello

 

Vår duktige Durello ska nog även bli pappa snart! Precis innan Växjöutställningen parade han Conor's Aleera The Vampire och 15-16 november har han även parat Selma. Förhoppningsvis blir det alltså valpar först i Stockholm, och sedan här hemma i Arkelstorp för leverans i mitten på mars.

I måndags kom det mail från USA, där Gus (Lakkas Ustilago) nyligen fått sin femte championavkomma. Och ytterligare flera är på väg! Även i Frankrike blev det nyligen en ny champion med en Lakkas-hund som pappa - denna gång var det Gus lillebror Khan som var den stolta fadern. Kul att följa 'barnbarnens' internationella framgångar.

Årets sista utställning i Danmark anordnades i Hobro på Jylland 21 november. Sista chansen alltså för Sune (Lakkas Falstaff A La Flox) att hinna med ett danskt championat i år. Och visst tog Sune väl vara på den chansen - trots att jag själv fick visa honom, så tog han sitt tredje cert och blev även BIM.

En vecka senare var det Sunes syster Fiesta som tog ett cert - hennes fjärde. Denna gång i Åbo med riktigt tuff konkurrens. I Finland måste dock hundarna - precis som i Sverige - ha uppnått två års ålder för att få sitt championat, så Fiesta får vänta ett par månader till.

 

Fiesta

 

Första helgen i december bar det av på långresa till Kassel, som ligger mitt i Tyskland. Förutom julshopping i Fulda och trevlig social samvaro med Margret Möller-Sieber (som vi bodde hos, kennel Wheaten Rebel's) och hennes USA-gäst Beverly McDonald (kennel Greentree), hann vi också med två utställningar. På den första av dessa blev Durello BIR, och var dessutom utplockad bland de 8 bästa i gruppfinalen. Tillsammans med Selma (och Linnea!) debuterade han dessutom i parklass och lyckades få en tredje plats. Nästa dag var det ännu nervösare för nu var det en internationell utställning. Tyvärr slutade Durello bara på tredje plats, så han får vänta ett tag till på sitt internationella championat. Men Selma grejade biffen och blev därmed kennel Lakkas sjätte internationella champion! Väldigt lägligt eftersom hon har en valpkull i magen (bekräftat genom ultraljud!) och kommer att få stanna hemma och passa bebisar ett tag framåt.

Helgen därpå var det Stora Stockholm. Inte precis 'vår' domare men vi åkte dit i alla fall med Selma och Millan. Selma blev trea i en stor championklass och Millan blev fyra i en ännu större öppen klass. Tyvärr innebar detta dock att Selma 'bara' blev tvåa i kampen om att bli Årets Wheatentik i Sverige! Men vi tröstar oss med hennes nyvunna internationella championtitel samt den blivande valpkullen...

Nu blir det lite lugnade i jul och nyår. Vi ses i januari, när först Niamh (Allaflox Niamh, ska ha sina valpar hos Lakkas) ska paras med Chillou (Lindywheat's Chill Out Music), och sedan tre hundar ställas ut i Göteborg, och därefter ska Selma valpa. SPÄNNANDE!